En kväll
med Wilfried Ver Eecke, 9 september 2023
Psykoanalysen, kulturen och sanningen
Göteborgs Litteraturhus
Tema Humor
och Vitsen,
22–23 april 2023
Drottning Victorias Örlogshem i Stockholm
Tema Gränsen,
19–20 november 2022
Solidaritetshuset på Söder i Stockholm
Vårkonferens 2022: Historien i
framtiden
Jagstrukturerande psykoterapi och
existensfilosofi
Örebro den 8–9 april 2022
.pdf
Inbjudan för utskrift och spridning
Fredag–lördag
19–20 november 2021
”Vargtimmen” En fallbeskrivning av en familjehemsplacerad pojke och hans utveckling genom jagstrukturerande psykoterapi, av Jan Jensen
“Passage à l´acte” av Peter Jansson
”Poesi och galenskap” av Ulf Karl Olof Nilsson (UKON)
”Det skära: skam och förlust hos Emily Dickinson” av Ulf Karl Olof Nilsson (UKON)
”Mörkrets och ljusets psykoanalys” av Peter Jansson
Föreläsning utifrån filmen ”Tystnaden” av Peter Jansson
19 maj 2021 avhöll ILTP den årliga vårkonferens. Temat var
Existentiella frågor i pandemins skugga – Teori och Praktik.
På grund av rådande pandemin hölls konferensen i digital form.
Konferensen inleddes med att ordförande Gunny Bertilsson hälsade alla välkommen och presenterade föreläsarna.
Peter Jansson talade under rubriken Pandemins kris i
existentiell och psykoanalytisk mening.
Några frågor som lyftes var: Hur påverkas vi av denna kris?
Vad innebär det att arbeta hemifrån? Vad innebär det att företag
går omkull eller drabbas av ekonomiska svårigheter? Vad innebär
det att föreläsa, handleda digitalt? Vad innebär det att vi bär
munskydd? I början av pandemin hamstrades det varor, till
exempel toalettpapper, vilket i extrema fall ledde fram till
bråk. Vi hade inte längre kontroll, förlustens dimension visade
sig. Peter Jansson påpekade att människan prövas existentiellt i
denna krissituation. I pandemins skugga uppmärksammas den
existentiella ångesten av människan. I Lacans termer så leder
det till en spricka i den symboliska ordningen. Pandemin vänder
människors blick mot existentiella frågor som ensamhet, men
samma ensamhet ger också mer tid för skapande. Det finns en
dubbelhet i ensamhet dels som en lyx dels att den är skrämmande.
Peter Jansson avslutade med att hänvisa till Strindberg ”Det är
synd om människorna”.
Kathryn Larson Banck talade utifrån rubriken
Dödsångest – pandemins effekt på en utlandsfödd man.
Kathryn har via Psykoterapicentrum erbjudit sig att ta tre
gratis samtal via telefon utifrån psykiska reaktioner i samband
med coronavirus. Kathryn återgav tre telefonsamtal med en man
som isolerat sig socialt för att undvika smitta. Mannen var hela
tiden anonym i sina samtal och han var upptagen av svårigheten
att undvika kontakt med andra som kan smitta och att hålla sig
frisk. Han slutade hastigt att röka, drabbades av städmani,
köpte vitaminer för att stärka sin hälsa. Förut tänkte han inte
på döden, nu är han rädd för att dö. Endast i skogen är han
lugn, han uttrycker sig vara rädd för att inte kunna andas, att
dö ensam på ett sjukhus. Kathryn berättade att hon tänkte att
mannen tidvis var paranoid, att andra medvetet smittade honom.
Att mannen konfronterades med existensens villkor. Döden som en
rubrik utan undertext, det symboliska fattades.
Niklas Fors berättade under rubriken Kliniska
vinjetter utifrån arbete på Kris och Trauma i Göteborg om de
patienter han träffar i sitt arbete som psykolog.
Han konstaterade att pandemin slår hårt mot människans imaginära
kontroll av naturen, vi kan till exempel veta när
jordbävningar/stormar kommer. Men med covid-19 har det reala
trängt sig på. Med hjälp av vetenskapen försöker vi få ordning
på tillvaron och bortser då från de existentiella frågorna.
Covid-19 blir till en mästarsignifiant, med detta följer en
global oro. De patienter Niklas Fors möter är redan innan
pandemin stukade, de har betraktat andra som farliga och
påträngande. Niklas påpekade att vi andra nu får närma oss
upplevelserna hos patienterna. I traumat så finns det realas
sanning, det temporala har stannat. Niklas Fors jämförde med att
väntan på tortyr är värre än tortyren och väntan på förkylning,
är det Corona? Niklas Fors sade att hans patienter reagerat
olika beroende på pandemins konsekvenser utifrån tidigare
psykisk struktur och hur de varit traumatiserade. De svårast
traumatiserade lider brist på historicitet och temporalisering.
Att åter möta ett samhälle som faller sönder påminner dem om
upplevda trauman: Tomma gator liknar det som kommer innan krig.
Eva Lingström Eriksson berättade utifrån rubriken
Pandemin, ytterligare ett trauma i en svårt fastlåst kris.
Eva gav en pedagogisk beskrivning av JSP, med
idoliseringsfas, arbetsfas och avslutsfas. Eva påpekade bland
annat att patientens berättelse av sin historia är själva
stommen i bearbetningen i den jagstrukturerande psykoterapin.
Just denna terapi är i slutfasen, men ännu inte avslutad.
Terapin inleddes innan pandemin bröt ut. Utifrån sekretess
redovisades inga detaljer men Eva Lingström Eriksson gav en
tydlig och klar bild av den terapeutiska processens gång och
konsekvenserna därav. Hon påvisade också hur terapeuten ibland
behöver anpassa sig till patientens behov för att hjälpa denna
inte sjunka ner i det reala när det var semestertider och
liknande. Efter Pandemin övergick så småningom terapisessionerna
till att ske digitalt. I terapin kom successivt ett svårt
barndomstrauma som aldrig bearbetats fram och i dag finns de
flesta av strukturtecknen som leder fram till att
avslutningsfasen i terapin blir aktuell.
Peter Jansson fortsatte sedan med rubriken Pandemins
följder för den lidande människan.
Peter konstaterade att det inte är någon som kan undfly
pandemin, men vi möter pandemin på olika sätt utifrån
personlighetsstruktur. För neurotikern så är det inga större
problem att ta till sig de restriktioner som samhället påbjuder.
Samtidigt finns ett visst mått av lidande, tvivel och irritation
och skuld. Men neurotikern behöver inte agera ut det.
Neurotikern tolkar lagen som ett förbud, godtar pandemins
villkor men knorrar. För den perversa individen så har den inte
blivit ett subjekt utan är ett objekt. Man har inte kunnat träda
in i den symboliska ordningen. Detta leder till självhat, skam
(som kan vara djup) och avund, det kan ageras ut. Njuter av att
utmana gränser, vill göra det på sitt sätt. Följer påbud
imitativt, för att andra gör det. Det är en bristproblematik.
Har ett problematiskt förhållande till omvärlden. Kan inte
sörja. Är i en imaginär duellsituation och det kan leda till
bristande impulskontroll. Byråkratisk ordning är en förvanskad
form av perversion, den ser vi mycket av i dessa tider. I den
psykotiska strukturen ser vi ett förkastande, detta har inte
hänt. Allt är möjligt, storhetsvansinne. Det som inte
symboliseras kommer fram i det reala. Man har en upplevelse av
att samhället förföljer en. Det finns en katastrofkänsla som
antingen hanteras som stilla lugn eller med en fasansfull
förtvivlan som i värsta fall ageras ut i våldshandlingar.
Viruset är realt (som vi alla drabbas av), man vågar inte gå ut.
Konspirationsteorier blir ett sätt att lösa det reala tomrummet.
Sublimering är möjlig i alla strukturer. Bristen kan sublimeras,
ett skapande kan komma till stånd. Vi kan ha en symbolisk
gemenskap i att vi är ensamma.
Som avslutning för dagen tackade ordförande Gunny Bertilsson alla talare och deltagarna uttryckte stor uppskattning för föreläsningarna, program och att Tobias Andreassen skött det tekniska gällande digitala mötesrum för gruppsamtal med mera med bravur.
Kärlek och narcissism, kopplat till
kliniken,
litteratur, konst och det nutida samhället.
Vi var ett 15-tal personer som under två dagar fick lyssna på en intressant föreläsning, se en bra film och delta i givande samtal om konferensens tema och om inläst litteratur. Vi ägnade också tid åt att prata om föreningens framtid då föreningens medlemmar blivit allt äldre och behovet av föryngring är stort.
Peter Jansson, psykoanalytiker och psykoterapeut, inledde med en föreläsning under rubrik Kärlekens melankoli och begär. Därefter ledde Eva Lingström-Eriksson, psykiater och psykoterapeut, oss i reflektioner över psykoterapi med personer med narcissistisk problematik.
En preliminär planering för Vårkonferensen gjordes och det fattades beslut att förlägga den i Göteborg 8–9 maj. Programansvariga blev Peter Jansson och de som finns runt honom i Göteborg.
Vid utvärderingen av konferensen framkom idel beröm för arrangemang och program. Det var som vanligt stimulerande att mötas och en god samvaro. ILTP-medlemmar kan gå in på Medlemsforum och där läsa vår sekreterare Eskil Berggrens utförliga och fina minnesanteckningar från konferensen.
Gunny Bertilsson
Ordförande i ILTP
Vårkonferensen, som hölls i EFS kyrkans lokaler i Skellefteå, hade som tema Sorg och melankoli med förbindelse till kliniken och litteraturen. Samma tema som höstkonferensen 2018 i Stockholm med tillägget sorg.
Konferensen inleddes med en öppen föreläsning som lockade ungefär 35 deltagare. Den öppna konferensens rubrik var Får människor sörja idag? Hur skapar vi ett bra bemötande för de som plågas av nedstämdhet, sorgereaktioner och självmordstankar?
Det första anförandet hölls av Peter Jansson, psykoanalytiker och psykoterapeut Göteborg, under rubrik: Depression, sorg och melankoli. Peter Jansson klargjorde skillnaden mellan depression, sorg och melankoli. Vidare var hans föreläsning till stora delar den samma som han höll på höstkonferensen i Stockholm, se tidigare referat av denna.
Nästa talare var psykiater, psykoterapeut Eva Lingström Eriksson, Hudiksvall: Möte med en djupt deprimerad ”hemmasittare”, en fallbeskrivning. Vi fick följa en djupt deprimerad ung mans, med uttalade självmordstankar, väg tillbaka till ett välfungerande liv. Eva Lingström Eriksson beskrev på ett levande och engagerande sätt hur man arbetar med jagstrukturerande psykoterapi.
Därefter föreläste socionom, handledare Jan Jensen, Norrtälje: Hur man arbetar ickepolariserande/lågaffektivt med den melankoliska, deprimerade och sörjande individen. Jan Jensen gjorde jämförelser mellan jagstrukturerande förhållningssätt och lågaffektivt bemötande, ett bemötande som nu fått stort genomslag inom socialtjänst och skola. De teoretiska grunderna skiljer mellan metoderna men hur man gör i praktiken har stora likheter. I lågaffektivt bemötande hanterar man svåra situationer genom att fokusera på det verbala språket, röstläge och kroppsspråk. I jagstrukturerande förhållningssätt använder man sig av en icke polariserande samtalsstil och möter den sörjande där denne ”befinner” sig. Vid sorg måste man våga vara närvarande. Anknytningen/arbetsalliansen tar olika lång tid att etablera, beroende av den personlighetsstruktur den sörjande har för tillfället. Det är viktigt att man inte börjar för tidigt med traumabearbetning, tydliga tecken på arbetsallians måste finnas först.
Sedan följde föreningens interna konferens, där 16 medlemmar deltog, med sedvanliga presentationer av deltagarna och lägesrapporter.
Den första dagen avslutades med att psykiater, psykoterapeut Ingrid Sundman, Skellefteå, presenterade sin examensuppsats: Har psykodynamisk psykoterapi någon plats i psykosvården idag? Riktlinjer och evidens för behandling av psykos/schizofreni. Uppsatsen är publicerad på Umeå universitet (Läs här!), vårterminen 2013 på Psykoterapeutprogrammet. Ingrid Sundman gav en personlig bakgrund av hur hon tidigt i livet ifrågasatte synen på schizofreni och dess orsaker. Blev därför själv tidigt forskare och skrev 2002 en avhandling som kunde påvisa förändringar i GABA systemet vid schizofreni. Ingrid Sundman har i sin uppsats granskat Socialstyrelsens nationella riktlinjer och bakgrunden till dessa. Riktlinjerna har stor påverkan utifrån att de styr behandling och tilldelning av ekonomiska medel. Hon menade att det är tveksam kvalitet i Socialstyrelsens riktlinjer. Ett medicinskt synsätt regerar men det finns inget biologiskt material för diagnostik, endast symtom skapar diagnosen schizofreni.
Psykodynamisk psykoterapi vad är det? Det har sin grund i psykoanalysen och Ingrid Sundman sökte var Socialstyrelsen hade hittat sitt stöd för de rekommendationer de ger. Hon fann att det var från studier i USA utförda på 1970-talet som i sin tur har tveksam kvalitet. Ingrid Sundman gjorde då egna sökningar på studier på psykodynamiska terapier. Hon fann flera som visade på positivt resultat alltså tvärtemot den studie som Socialstyrelsen grundat sina rekommendationer på. Hon fann också studier som visade på positivt resultat med kognitiv beteendeterapi. Sammanfattningsvis så borde man utgå från den enskilda människans behov, problem och kontext. Kanske är det så att man under en och samma behandling skulle behöva använda sig av flera inriktningars tekniker för att komma så nära målet som möjligt. Kanske är det så terapeuterna gör?
Dag två inleds med föreningens årsmöte med sedvanliga förhandlingar. Sedan såg vi filmen Cold War. Därefter föreläste Peter Jansson om filmens melankoli som belyste detta tema på många sätt.
Innan vi skildes åt bestämde vi att nästa konferens ska bli i Stockholm 15-16 november med tema Kärlek och narcissism, kopplat till kliniken, litteratur, konst och det nutida samhället. Programansvariga utsågs och kanske blir det en öppen föreläsningsdag också men det är något som kräver god marknadsföring.
Utvärderingen av denna konferens var som vanligt positiv, vi hade fått påfyllning och orkar då bättre med vårt arbete.
Gunny Bertilsson
Ordförande i ILTP
Temat för årets höstkonferens var Melankoli med förbindelse till klinik och kultur.
Konferensen fokuserade på melankolin och dess plats i kliniken och kulturen i form av litteratur, konst, film och religion. Inför konferensen hade deltagarna förberett sig genom att läsa idéhistorikern Karin Johannissons bok Melankoliska rum: om ångest, leda och sårbarhet i förfluten och nutid (2010).
Föreläste gjorde Peter Jansson, leg. psykoterapeut och psykoanalytiker, och Lennart Lindén, leg. psykoterapeut och tidigare präst. Efter sedvanlig lägesrapport av de närvarande ILTP-medlemmarna gav Peter Jansson belysande föreläsning om Melankolin i teori och klinik och hur den historiskt visat sig till idag, då den lyser med sin frånvaro i psykiatrin. Nu pratar man där om depression, som är ett allmänmänskligt fenomen, som bygger på symtom. En vanlig siffra som sägs är 20 % av oss kommer någon gång i livet att drabbas av en depression. Näst hjärt- och kärlsjukdomar är det den mest utbredda sjukdomen i världen och den behandlas med antidepressiva läkemedel. Idag tar en halv miljon svenskar antidepressiva läkemedel varje dag. Idag får vi inte vara olyckliga – ”there is a pill for every ill”. Enligt DSM 5 så är en sorgereaktion som varar mer än två veckor en depression. Normal nedstämdhet är nu en sjukdom. Ingen talar om antidepressiva medlens biverkningar och beroendet av dessa och inte heller om de vanliga svårigheterna kring utsättandet av dessa. Förändringar kom när naturvetenskapen kom in i psykiatrin. Peter Jansson talade om skillnaderna mellan melankoli, depression och sorg. Sorg är inget sjukdomstillstånd – är nödvändigt och förmågan att sörja är oerhört viktig. Man ska sörja för att kunna glömma.
Peter Jansson nämner en rad kända författare som skrivit om melankoli och som själva varit drabbade av den och hur melankolin visas i konsten och filmen.
Lennart Lindén gav en beskrivning av hur han på nära håll upplevt melankolin i kristendomen. Han nämnde att melankolin ser olika ut i olika religioner liksom förhållandet mellan ångest och religion.
Tid fanns under konferensens två dagar för reflektioner och gruppsamtal om melankoli och religion. Vid utvärderingen av konferensen gavs ett mycket positivt omdöme om denna och detta viktiga tema så viktigt att det fattades beslut om att fortsätta att ha melankoli som tema på Vårkonferensen med tillägg av sorg.
Det bestämdes att ILTP:s Vårkonferens ska förläggas till Skellefteå den 12–13 april 2019. Temat blir Sorg och melankoli. Programansvariga Eskil Berggren och Gunny Bertilsson.
Gunny Bertilsson
Ordförande i ILTP
Vårkonferensen gick för andra gången i Göteborg och liksom ifjol bjöd Göteborg oss på vackert väder, blommande träd, rabatter och glada göteborgare.
Konferensens första dag, där ett trettital personer deltog, var en ”öppen” föreläsningsdag om jagstrukturerande psykoterapi och jagstrukturerande förhållningssätt med fokus på kris och trauma.
Peter Jansson, psykoanalytiker och psykoterapeut inledde med en introduktion till jagstrukturerande psykoterapi och jagstrukturerande förhållningssätt.
Ingemar Lindelund, socionom och familjehemskonsult och familjehemskonsulten Martin Berger berättade tillsammans med familjehemsföräldern Lars Karlsson om deras arbete i familjehemsvård i Aleris/Nåjdens regi.
Niklas Fors, psykolog och Lars Trenning, psykolog och psykoterapeut föreläste om deras arbete på Kris och traumamottagningen i Göteborg. En verksamhet som hör till Närhälsan i landstingets regi och som funnits i 25 år. De flesta patienterna som de träffar lider av posttraumatisk stressyndrom (PTSD) och kommer från Bosnien, Irak och Afghanistan.
Eva Lingström-Eriksson, psykiater och psykoterapeut gav en fallpresentation och en introduktion till den jagstrukturerande psykoterapimetoden.
Föreläsningsdagen avslutades med ett panelsamtal med dagens föreläsare. Därefter intogs en god middag på restaurang Avalon .
Inför Vårkonferensen hade deltagarna uppmanats att läsa Jaques Lacans seminarium Psykoanalysens fyra grundbegrepp från 1964, som var fortsatt tema för konferensen.
Efter sedvanlig lägesrapport håller Peter Jansson en introduktion till Lacans Psykoanalysens fyra grundbegrepp och därefter en föreläsning ”Om rösten”.
Nästa föreläsare var Donald Almén, socionom och psykoterapeut som talade under rubriken ”Att höra överföringen”.
Kathryn Larson-Banck, psykolog och psykoterapeut och Eskil Berggren, psykoterapeut presenterade var sin fallvinjett under rubrik- Misslyckade fall vid jagstrukturerande psykoterapi. Vad kan vi lära?
Därefter följde sedvanligt årsmöte och en gemensam middag. Söndagen, den tredje dagen inleds med reflektioner om föreläsningarna och en diskussion.
Nästa punkt är kommande höstkonferens på Kreta. Vi enas om att temat för konferensen ska vara Melankoli med förbindelse till kliniken och kulturen i form av litteratur, konst och film. Den franske filosofen och författaren Jean-Paul Sartres brevroman Äcklet utgör en ledfyr under konferensdagarna. Som bakgrundsläsning rekommenderas idéhistorikern Karin Johanissons bok Melankoliska rum. Lennart Lindén kommer att föreläsa om melankoli och religion.
Programansvariga utses och är Peter Jansson, Lennart Lindén och Gunny Bertilsson och programmet är i skrivande stund klart. Vid utvärderingen av Vårkonferensen 2018 fick programansvariga och föreläsarna mycket fina lovord av deltagarna.
Rapport från ILTP:s Höstkonferens 2017 som ägde rum 20-21 oktober i Stockholm.
Vi fortsatte där med en fördjupning av Psykoanalysens fyra grundbegrepp enligt J. Lacan, seminarium X1 vilket vi påbörjade under Vårkonferensen 5–7 maj i Göteborg. Peter Jansson, psykolog, psykoterapeut och psykoanalytiker föreläste om Reflektioner över blicken. Under första dagen hade vi vidare förmånen att ta del av en jagstrukturerande psykoterapi som Eva Lingström Eriksson, psykiater och psykoterapeut haft och som rubricerades som Ett hopplöst fall och där psykoterapin ledde till ett osannolikt bra resultat.
Andra dagen berättade Peter Jansson om sin nya essä bok (som nu ligger för tryckning) om Karin Boye, Själens krypta, och tankar om självmord och melankoli. Därefter följde ett livligt samtal mellan deltagarna om blicken och om självmord.
2017-års Höstkonferens fick ett gott betyg och deltagarna uttryckte hur värdefullt det är att få träffa kollegor, byta erfarenheter och få teoripåfyllnad. Programansvariga var Charlotte Block och Annika Stencrantz.
Innan vi skildes åt bestämdes datum och plats för Vårkonferensen 2018 nämligen 4–6 maj i Göteborg. Som programansvariga utsågs Inger Dyrén, Donald Almén och Peter Jansson. Vi tänkte att vi skulle ha en öppen föreläsningsdag och då om användbarheten av Jagstrukturerande förhållningssätt.
Vi bestämde också att försöka lägga Höstkonferensen 2018, vecka 40 eller 41, i Makrigialos på Kreta, samma plats som 2016. Närmare planering för denna sker på Vårkonferensen.
Nöjda deltagare!
Stora Nygatan, vallgraven och Trädgårdsföreningen
Det var första gången som ILTP förlade en konferens i Göteborg och den blev lyckad och uppskattad med många nya deltagare. Konferensen inleddes med en ”öppen” föreläsningsdag där vi fick lyssna till 5 personers berättelser från olika verksamheter som bedriver jagstrukturerande psykoterapi (JSP) och jagstrukturerande förhållningssätt (JSF). Peter Jansson inledde med en introduktion i JSP och JSF. Donald Almén berättade om sitt arbete i familjehemmet som han driver tillsammans med sin hustru Karin. Jan Jensen berättade om sitt arbete som familjehemshandledare vid Aleris/Nåjden. Eskil Berggren om sitt arbete som psykoterapeut vid en psykiatrisk mottagning. Ingemar Lindelund om familjehemsvård också i Aleris/Nåjdens regi. Dagen avslutades med en paneldebatt med dagens föreläsare ledd av Annika Stencrantz. En fin middag intogs senare på kvällen i den anrika restaurangen Dorsia.
Peter Jansson
Donald Almén
Jan Jensen
Eskil Berggren
Peter Jansson, Ingemar Lindelöv, Klaus
Inför dag 2 och 3 då ILTP hade sin interna konferens hade deltagarna uppmanats att läsa Jaques Lacans Psykoanalysens fyra grundbegrepp som var temat för Vårkonferensen. Peter Jansson gav en introduktion till Sem XI och Donald Almén föreläste om överföringen och driften. Sedvanligt årsmöte följde därefter och en god middag därpå.
Innan konferensen avslutades av nöjda deltagare dag 3 så bestämdes datum och preliminärt innehåll för nästa konferens nämligen Höstkonferensen 2017. Bland annat så fortsätter Peter Jansson utifrån Psykoanalysens fyra grundbegrepp att föreläsa om blicken som "objekt lilla a" (objet petit a).
Det bestämdes att Höstkonferensen blir i Stockholm 20–21 oktober. Mer detaljer om programmet kommer i början av hösten och var i Stockholm den blir, så håll utkik och bli medlem så att du kan delta i konferensen.
Gunny Bertilsson/ordförande
Årets Höstkonferens ägde återigen rum på Kreta, nämligen i Makrigialos på sydkusten. Vi hade synnerligen tur med vädret och fick under fem dagar arbeta vid det glittrande Medelhavet.
!
Temat för konferensen var fallberättelser med förbindelse till kliniken och kulturen i form av litteratur, konst och film, ett utomordentligt spännande program som Peter Jansson och Eskil Berggren var ansvariga för.
Den franske filosofen och författaren Albert Camus bok ”Främlingen”, den polske filmskaparen Krysztof Kiéslowskis filmer, ”Den blå filmen” och ”En liten film om konsten att döda”, och konstnären Michelangelo Mersi da Caravaggios målningar utgjorde ledfyrar under dagarna. Peter Jansson föreläste om Camus och hans författarskap och om Caravaggios liv och måleri och om Kiéslowsksis filmskapande och visade en dokumentärfilm om Kiéslowski. Vi fick ta del av intressanta fallberättelser av Eskil Berggren, Donald Almén och Eva Lingström-Eriksson med påföljande intressanta gruppdiskussioner om fallen och om kulturen.
Vi bestämde att kommande Vårkonferens 2017 ska ske i Göteborg, preliminärt datum 5–7 maj och att ha en öppen föreläsningsdag på fredag den 5 maj. Som programansvariga för Vårkonferensen utsågs Peter Jansson, Eskil Berggren och Donald Almén.
Förslag lades om att få till ett projekt för att få fram bra verktyg exempelvis en ny lärobok för att möta ett växande behov av bland annat utbildningar. Styrelsen och redaktionskommittén arbetar vidare med detta.
Vid utvärderingen av konferensen gav deltagarna denna mycket högt betyg och man kände sig stärkta till både kropp och själ. ILTP:s medlemmar kommer att kunna läsa utförligare minnesanteckningar på Medlemsforum. 17 personer deltog i konferensen.
Gunny Bertilsson
Ordförande ILTP
Vi som var där!
Temat för årets konferens var Exilprocessen. Fredagen den 22 april hade Aleris Nåjden och ILTP ordnat en föreläsningsdag under rubrik: Hur kan vi hjälpa flyktingar i exilprocessen?
En dag om exilprocessen, familjehemsvård och terapier för asylsökande och flyktingar utifrån arbetsmetoden jagstrukturerande förhållningssätt och jagstrukturerande psykoterapi. Den ägde rum i Kristinehovs Malmgård på Kristinehovsgatan.
Först fick vi lyssna till en föreläsning av psykoanalytiker, leg. psykoterapeut och handledare Peter Jansson, Göteborg, under rubrik Reflektioner över exilprocessen. Exil – en företeelse som funnits i alla tider men ett begrepp som har förändrats över tid.
Sedan berättade Ulf Eriksson, som arbetar som familjehemshandledare sedan 22 år åt Nåjden, om sitt arbete.
Därefter höll socionom, leg. psykoterapeut och lärar- och handledarutbildad Astrid Jansson Lindgren ett anförande under rubrik Hur ska det gå? Om en jagstrukturerande psykoterapi som hon hade med en traumatiserad, asylsökande ung man när hon var verksamhetschef på Röda Korsets behandlingscenter för krigs och tortyrskadade i Skellefteå.
Dagen avslutades med en paneldiskussion med föreläsarna ledd av Annika Stencrantz. En slutsats panelen var ense om är att får inte den som är svårt traumatiserad psykoterapeutisk hjälp ärvs exilen av kommande generationer. Ett utförligare referat av föreläsningarna kan ILTP:s medlemmar läsa på Medlemsforum.
Inför dag två hade vi läst texter om exilprocessen av Sverre Varvin, Exil i främlingsrädslans och traumatiseringens skugga och en psykologuppsats av Linus Svensson, Den ärvda exilen i psykoterapi – en intervjustudie bland psykologer.
Efter presentation och lägesrapport av deltagarna började vi att diskutera behovet av en bok om jagstrukturerande psykoterapi och jagstrukturerande förhållningssätt med lättförståeligt språk och med många exempel från olika verksamheter där metoden är användbar. Ett behov som speciellt de som arbetar med utbildning i metoden upplevt allt starkare. Vi enades om en redaktionskommitté för detta bestående av Peter Jansson, som är den som mest talade för behovet av en bra lärobok, Eskil Berggren, Eva Lingström Eriksson, Annika Stencrantz och Gunny Bertilsson.
Därefter diskuterade vi delar av de texter vi läst, lite om hemsidan och den kommande höstkonferensens innehåll och var den ska ske. Vi bestämde att återigen försöka förlägga höstkonferensen på Kreta. 2016 års vårkonferens avslutades med att många deltagare uttryckte att de kände hopp och var nöjda med konferensen. 14 personer deltog dag två.
ILTP:s vårkonferens ägde även i år rum i Borgargillets lokaler i Stockholm 20–21 mars. Vi diskuterade kring utbildningar, studiecirklar i ILTP:s regi och om hemsidan. En diskussion som fortsatte på lördagen. På fredagens eftermiddag hölls årsmöte och dagen avslutades med gemensam middag.
På lördagen arbetade vi vidare i små grupper om hemsidan. Efter lunch följde två fallbeskrivningar med åtföljande reflektioner i gruppen. Sedan kom punkten ”Hur går vi vidare”? Här kom vi fram till att höra med Peter Jansson om han kunde tänka sig att ha en föreläsning till hösten i Stockholm om ”Exilproblematiken”. I skrivande stund är det klart att det blir så, men datum för denna är inte fastställt. Därefter gjorde deltagarna en utvärdering av konferensen och bestämde datum 13–14 november, preliminärt innehåll och plats för nästa konferens nämligen i Stockholm.
Gunny Bertilsson
/ordförande
ILTP:s 16:e höstkonferens hölls i Stockholm i RPC:s fina lokaler 17–19 oktober.
Konferensen inleddes på fredagen med att psykoanalytiker Peter Jansson höll en öppen och uppskattad föreläsning i Ersta konferenscenter för att hedra minnet av Palle Villemoes, ILTP:s grundare, som gick bort för 10 år sedan. Peter Janssons föreläsning hade rubrik ”Vargmannen – Vad kan han lära oss idag? Tankar utifrån kulturellt, psykoanalytiskt, kliniskt och jagstrukturerande tänkande. Vargmannen, ryssen Sergej Pankejev (1887–1978) betecknade sig själv som ”Sigmund Freuds mest berömda fall”. Sigmund Freud stod under den behandlingen på höjden av sitt kunnande och ämnade bevisa den psykoanalytiska behandlingsmetodens vetenskapliga bärighet. Fallstudien analyserar hysteriska, fobiska, tvångsmässiga, perversa och psykotiska symtom, den fokuserar på förbindelsen mellan en tidig traumatisk upplevelse och senare neurotisk och psykiatrisk problematik och synliggör den ständigt aktuella frågan hur ett psykoanalytiskt arbete upptäcker eller skapar mening. Mot denna bakgrund och Pankejevs senare livsöde – hur skulle vi idag i kliniskt hänseende nalkas ”Vargmannen”? Om den psykoanalytiska metoden behöver omarbetas – hur skulle den då se ut? En frågeställning vi i slutet av föreläsningen ägnade en stund att diskutera och då utifrån ett jagstrukturerande tänkande.
Lördagen ägnades åt att gemensamt diskutera konferensens bok ”Heliuskatastrofen” av Linda Boström Knausgård, en bok som konferensdeltagarna läst innan konferensen. Dagen avslutades med gemensam middag då vi bland annat pratade med varandra om föreningens framtid. Söndagen inleddes med en fallbeskrivning av en lyckad jagstrukturerande psykoterapi av psykoterapeut Lena Stridsman-Möller. Dagen avslutades med aktuella frågor i föreningen bland annat temat för nästa års Vårkonferens som hålls i Borgargillets lokaler i Stockholm 20/3–21/3 2015.
Föreläsare under fredagens sammankomst var
psykoanalytiker Peter Jansson
Vi som var på konferensen.
Gunny Bertilsson
Ordförande i ILTP
ILTP:s vårkonferens 2014 ägde rum i Borgargillets lokaler i Stockholm 14–16 mars och hade i år temat Trauma. Vi fick under dessa dagar lyssna till intressanta föredrag och en föreläsning, föreningens årsmöte och lite tid att tillsammans reflektera över temat och föreningens fortsatta arbete. Vi bestämde att ha en öppen föreläsning under hösten 2014 för att hedra minnet av Palle Villemoes som avled för snart 10 år sedan, på denna kommer Peter Jansson att föreläsa.
Else-Lotte Edenius introducerade oss i en text av Sean Homer om Jacques Lacan som handlar om The real och beskrev vad som händer i kroppen hos en person som utsätts för svår stress som då personen kan ha svårt att symbolisera och sätta ord på.
Kathryn Larson Banck fortsatte och bland annat så introducerade hon en för oss ny metod som psykoterapeut Peggy Pace i USA utvecklat, lifespan integration. Metoden utgår från anknytningsteori och om hur minnen lagras i kroppen. I den här metoden försöker man att arbeta på cellnivå och övertyga kroppen om att anledningen till faran/rädslan som personen känner är över, den finns inte längre. Terapeuten använder sig av olika slags protokoll.
Ulf Degerman berättade om sina erfarenheter av traumabehandling på Röda Korsets behandlingscenter för krigs och tortyrskadade i Skellefteå. Ulf delade med sig av hur han hjälper patienterna att förstå hur den smärta både fysisk och psykisk de känner hänger ihop med de svåra händelser de varit utsatta för. Han presenterade också två fall som illustrerade detta.
Peter Jansson höll en föreläsning under rubrik Traumats betydelse och plats i psykoanalysens teori och praktik. Reflektioner utifrån Lacan och jagstrukturerande psykoterapi.
Vi har åter haft en intressant och givande konferens och nu ser vi framemot höstkonferensen som äger rum i Dubrovnik 4–11/10. Peter Janssons föreläsning som ges för att hedra minnet av Palle Villemoes kommer preliminärt att äga rum i senare delen av november.
En större del av gruppen som träffades och utbytte
erfarenheter.
I den inledande presentationen och lägesrapporten fick vi bland annat höra om hur jagstrukturerande förhållningssätt nu sprids i skolor Strängnäs och Haninge kommun. Det finns behov (och inte bara där, hör vi ju hela tiden) av att skapa pedagogiska instrument för att hjälpa elever som man tidigare misslyckats med och där har man nu valt att satsa på att lärare och pedagoger lär sig att använda jagstrukturerande förhållningssätt som arbetsmetod. Man har även fått statliga pengar för utveckla ett dataspel för lärande.
Huvudtemat för konferensen var avslutningar av psykoterapier.
Eskil Berggren höll ett intressant föredrag om teorin vid avslutningar och ILTP medlemmar kan läsa och ladda ner hans manus från medlemsforum. Vi fick ta del av tre fallbeskrivningar av Kathryn Larson Banck och Eva Lingström Eriksson som visade på olika svårigheter vid avslutningar av jagstrukturerande psykoterapier.
Maria Fernström presenterade en fallbeskrivning med transsexualism och gjorde också teoretiska kopplingar. Maria Fernström berättade också om sitt tänkta forskningsprojekt som tar avstamp i neuropsykiatriska störningar med rubrik ”Tiden och språket hos unga med autism- jagstrukturerande psykoterapi, en behandlingsmetod” och beskrev en forskningsdesign. Maria hade långt framskridna planer på upplägget men fick inte den doktorandtjänst hon sökte så nu vet hon inte hur hon ska gå vidare. Vi som hade möjlighet att lyssna på henne håller tummarna för att hon ska lyckas komma igång med sin forskning, men det är ju inte lätt att vara pionjär.
Vi fick lyssna på ytterligare en fallpresentation av Eva Lingström Eriksson som åter generöst delade med sig av sina gedigna erfarenheter som psykoterapeut. Denna psykoterapi visade på vissa svårigheter i avslutningen.
Innan vi skildes åt nöjda och belåtna efter denna konferens så bestämdes att nästa höstkonferens 2014 sker vecka 41 någonstans vid Medelhavet. Vårkonferensen 2014 är sedan tidigare bestämd till 14–16 mars i Borgargillets lokaler i Stockholm, så välkomna då.
Gunny Bertilsson
ordförande
ILTP har genomfört sin 14:e höstkonferens vid Medelhavet eller dess närhet, nu i Dubrovnik 29/9–6/10 2012. Denna gång var vi 12 deltagare, en gruppstorlek som gör det möjligt att grundligt kunna diskutera. Konferensen har haft ett antal teman att fördjupa sig i.
Ett var om neurosbehandling, med falldragning, aspekter på handledning och teori, då främst utifrån Palle Villemoes bok ”Vägen ur neurosen”. Ett annat var på liknade sätt om psykosbehandling. Vi gick igenom två uppsatser, den ena av Else-Lotte Edenius, ”Några grundtankar hos Lacan med fokus på det omedvetna i dess förbindelse med etik”, den andra av Fredrik Lundmark, ”Lacans teori i praktiken”. I den senare finns 5 intervjuer med olika terapeuter som arbetar utifrån Jacques Lacans teorier. Ytterligare ett tema var föreningens historia och framtid. Framtiden handlar närmast om föreningens vårkonferens som hålls i Stockholm 15–17/3 2013, där vi hoppas kunna hålla någon utåtriktad föreläsning som kan locka intresserade av Lacans teorier. Vid pennan Eskil Berggren.
Vi som var i Dubrovnik.
"Bortom Pandoras ask" hette ISPS-US konferensen i San Francisco 14–16 oktober 2011, där Eva Lingström Eriksson och Annika Stencrantz deltog. Den alternativa myten om Pandoras ask användes som metafor för psykoterapi vid psykos: Öppna asken och när all ondska och elände tömts ut finns hoppet kvar! Det vill säga en integrativ syn på psykoterapi, omhändertagande och omdömesgill måttfull medicinering ger patienten möjlighet att uppleva betydelsen av hallucinationer, vanföreställningar och psykotiskt tänkande, vilket successivt ger tillfrisknande.
Traumateorin var förhärskande. Richard Bentall, huvudtalare och professor i klinisk psykologi i Liverpool, visade forskning kring barndomstrauma som psykosorsak; 4 ggr högre risk om barnet är oälskat, 10 ggr högre vid incest, 6 ggr högre om institutionaliserat, osv. Som en följd har ISPS nu bytt ut schizofrenibegreppet mot bara psykos i sitt namn: ISPS – The International Society for Psychological and Social Approaches to Psychosis.
Många falldragningar visade hur man med klassisk insiktsterapi slet med "överföringar" och acting outs mitt i svår psykos i 8–15 år innan något hände. Man gick rakt in i psykotiska symtom och känslor, smärtsamt för både patient och terapeut. Man efterlyste vad vi skulle kalla ett icke polariserande arbetsklimat och flera var Lacanianer, framför allt bland de yngre. James Gorney och Beverly Gibbons, psykoanalytiker från Tennessee, presenterade fall utifrån Lacan, Bion och Sullivan.
Sist presenterade Eva Lingström Eriksson och professor Wilfried ver Ecke, Washington, den jagstrukturerande psykoterapin, ett fall och den filosofiska bakgrunden. Att vi inte går in i regression, ilska, psykotiska symtom eller involverar oss i relationer och känslor, vilka kommer på ett betydligt säkrare sätt när patienten är mer strukturerad, väckte starkt intresse! Man uttryckte att detta är något helt nytt som borde finnas i USA. Konferensen tydliggjorde ett starkt engagemang för psykosbehandling men också ett stort behov av det JSP kan erbjuda!
Konferensen innehåll som vanlig stora föreläsningar för alla deltagare varvat med många olika seminarier. Flera seminarier och helgruppsföreläsningar handlade om diagnoskriterier och uppkomsten av schizofreni. Man upplevde en saknad av mer teori och forskning kring effektiva behandlingar.
Kring uppkomsten av psykos, schizofreni, kan man nu säga att traumateorin är den förhärskande, baserat på många forskningsstudier sammanställt av bland andra J. Reed. I diskussionen kring arv och miljö har senare hjärnforskning visat att hjärnskador kan vara psykologiskt betingat och den finns ingen forskning som visar på ett genetiskt ursprung till schizofreni (J. Johannisen).
När det gäller KBT (A. Brabban) som behandlingsmetod och arbete med psykoser fokuserar man nu mer på känslan som ger upphov till symptomen, men hittills har forskningen inte visat några goda behandlingsresultat. Från USA framförde erfarna psykoterapeuter uppfattningen att pendeln svänger från enbart farmakabehandling till psykologisk behandling och vi uppmanandes att vara redo för utbildning av nya behandlare i psykosterapi. Vi hoppas att de har rätt.
Vårt seminarium, där Eva Lingström Eriksson presenterade en psykosterapi, Annika Stencrantz metoden, Christina Villemoes redskap i arbetsfasen och W. Ver Eecke den filosofiska förankringen av arbetsfasen, väckte intresse och många stimulerande frågeställningar.
Nästa ISPS konferens där vi kommer att delta blir i San Fransisco i oktober och därefter har vi fått en inbjudan att föreläsa på Georgetown University i Washington.